Smart Cards
Smart cards (smarta kort eller aktiva kort) är ett kort med inbyggd mikroprocessor (chip) som kan laddas med pengar vilka kortinnehavaren vid köp av varor och tjänster kan använda i stället för kontanter. De kort som lanserats av några banker under varumärket Cash är tänkta att kompletterar vanliga bank- och kreditkort vid alla typer av småaffärer.
Chipkort, är en form av elektroniska kort som innehåller ett integrerat krets (IC) chip. Detta chip kan antingen vara en mikroprocessor med internminne eller en minneschip utan mikroprocessor. Den teknik som används i Smart Cards gör dem till mer än bara enkel lagringsanordningar, eftersom de kan även bearbeta information.
Dessa kort används i olika tillämpningar över hela världen. De används för identifiering, som i nationella ID-kort och pass, och för autentisering, som i kreditkort och betalkort. De används också för att lagra och hantera data, såsom medicinska journaler och telefonkontakter, och för att hantera specifika applikationer, som att betala för kollektivtrafik.
En av fördelarna med Smart Cards jämfört med traditionella magnetremskort är att de erbjuder högre säkerhetsnivåer. De är svårare att klonas eller manipuleras, vilket minskar risken för bedrägeri. Dessutom kan den data som lagras på korten krypteras för att skydda den från obehörig åtkomst.
Smart Cards kan också anslutas till och kommunicera med andra enheter via kontaktbaserade eller kontaktlösa gränssnitt. Kontaktbaserade kort kräver direkt kontakt med en kortläsare, medan kontaktlösa kort använder närfältskommunikation (NFC) för att överföra data trådlöst.
En annan nyckelfunktion i Smart Cards är deras förmåga att utföra lokala behandlingar. Detta innebär att de kan utföra vissa operationer, som kryptering och autentisering, direkt på kortet istället för att behöva skicka data till en central processor. Detta bidrar till att öka säkerheten och effektiviteten i system som använder dessa kort.
Smart cards som man laddar med pengar
Avsikten är att de ska ersätta sedlar och mynt, i första hand vid köp under 300 kronor. Kortet kan enklast beskrivas som en elektronisk plånbok, stort som ett vanligt kreditkort. I princip kan man säga att det fungerar som ett telefonkort där behållningen på kortet ligger lagrat i ett datachip. Skillnaden är att det kan laddas om och om igen. En annan skillnad är att man inte kan spärra ett förlorat kort.
De “pengar” som fanns på kortet vid förlusttillfället är alltså förlorade på samma sätt som pengar som finns i en vanlig plånbok är förlorade om man tappar plånboken. Kortet kopplas till ett lönekonto i banken. Med en personlig sk PIN-kod är det möjligt att flytta pengar från kontot till kortet. Kortet kan laddas på t.ex. bankkontor, i köpcentra och på andra platser utomhus. Har du ett debetkort dras pengarna direkt från kontot
Laddningen går till ungefär som när man tar ut pengar i en uttagsautomat. Skillnaden är att pengarna istället “lagras” på kortet. Kortet kan laddas med upp till 1 500 kronor per gång. Förlust av kortet bör omedelbart anmälas till banken. Banken kan då spärra kortet för att förhindra att det laddas av någon obehörig.
Vid köp sätter man in kortet i butikens terminal (samtidigt kan man kolla saldot i en ruta på terminalen), expediten slår in beloppet, man kontrollerar beloppet och trycker OK. När man betalar behöver man inte använda koden. Pengarna förs därefter över till butikens terminal. Vid dagens slut förs pengarna över från butikens terminal till butikens bank.
I avtalet mellan kortinnehavaren och kortutgivaren (banken) finns villkor som anger när kortinnehavaren är betalningsskyldig för ett belopp som påförts kontot om ett kort har använts av någon obehörig person. Dessutom brukar avtalen innehålla bestämmelser om att kort och kod skall förvaras på ett betryggande sätt och ej tillsammans.
